Publicerad i Livet

Livet på en pinne 🌸

Min vecka har varit bra, tacksam för mina underbara lärare och klass kamrater. Känner mig så stark i deras sällskap. Dessutom har veckans uppgifter varit super kul, kände mig så nöjd och tillfreds med resultatet.
Det är sällan jag känner mig nöjd och stolt över mig själv och mitt arbete. Känner mig mer eller mindre oftast misslyckad och att mitt arbete inte alls var bra. Har så höga krav på mig själv. Känner att jag aldrig gör arbetet tillräckligt bra, att det bara blev skit av allt och jag vill förstöra det för att ingen annan ska hinna se mitt ”fula” arbete.

Kämpar fortfarande med jobbiga mardrömmar efter de senaste händelserna som skakat mig. Panik, obehag och ångest, varje dag är det samma sak. Rädslan att möta personen i fråga, hur h*n kommer bete sig.

Efter mitt förra inlägg fick jag meddelanden från h*n om jag kände mig ”nöjd med att skriva av mig..” senare skrev h*n att ” Det måste kännas bra att skriva ut på sociala medier och svartmåla en person..” Minns inte ordagrant vad som skrevs… Men ni fattar… Jag nämnde inga namn eller om det är en hon eller han som det handlar om… ÄNDÅ måste h*n skriva till mig och öka mitt obehag. Min rädsla.

Jag skulle ALDRIG skriva ut namn på personer om jag inte har personens tillåtelse.

H*n tycker att jag söker bekräftelse via sociala medier.

Min instagram har blivit en plattformsäventyr jag kan visa mina floristiska arbeten och skapa en digital portfolio.

Min blogg är för min skull och för den som vill läsa som kanske känner igen sig i mina texter.

Jag skulle aldrig kunna kräva eller tvinga någon att läsa eller kommentera. Det är varje enskild persons val.

Är tacksam för de som följer mig och läser mina inlägg. Det gör mig glad.

Så nu släpper vi det. Tänkte dela bilder från veckans skapelser i skolan. Haft så roligt och ska erkänna att ett av arbetena ser ut som kaos, men det är lite meningen. Och de arbetet hjälpte mig sänka kraven på mig själv. Längtar tills jag får göra de igen!!

Denna skapelse är det jag skriver om, den ser helt vild ut och det ska den. Inga krav på perfektion. Det ska efterlikna naturen och hur materialet växer i sitt naturliga habitat.

/ Liljekonvaljens Kammare.

Publicerad i Livet

Sociala medier…

Jag har insett med hjälp av människor runt mig att jag är beroende av sociala medier. Kan komma på mig själv att kolla olika plattformar kanske 30 ggr/15 min….

Varför använder man dem? Det är en fråga jag ställt mig många gånger.

Är det så viktigt egentligen?
Hur gjorde man innan alla dessa olika plattformar?


Många som använder dem saknar verklighetsuppfattning, de tror att dem blir helt anonyma bakom sin skärm och kan kasta ur sig vad som helst.
Mobbning, trakasserier… det händer så mycket negativt, och det har skapat en möjlighet för mobbare att förstöra någons liv utanför skola och arbetsliv. Nät-mobbning. Hur många får inte nedvärderande och riktigt vidriga påhopp på sina sidor… Ingenstans kan en utsatt individ komma undan! Om de inte avskärmar sig från hela världen och sociala medier. Men det är också en mobbning och utfrysning. Att inte kunna ha sociala medier pga mobbning och trakasserier.

Barn som inte har insikt om hur deras beteende påverkar andra. Ungdomar utan uppsikt som sitter och använder olika sociala medier.. Inga gränser. Vem ser vad de gör? Hur kan vuxna se vad deras unga sysslar med?

Det finns så mycket som inte syns som händer bakom skärmen som kan förstöra en människas liv….

Är det någon plattform du använder onödigt mycket?

Jag har både Instagram, facebook och snapchat…Instagram använder jag i marknadsföringssyfte för mina alster under utbildningen. Lika så facebook.

Jag har även privata sidor men använder dem sällan.

Kanske dags för en detox av sociala medier…

/Liljekonvaljens Kammare