Publicerad i Livet

Lite som en mardröm

Vart ska jag börja? Haft en kaotisk vecka rent känslomässigt och privat. Men skolan har fungerat bra. Har gjort bukett i konstruktion, super kul! Delar med mig av det längre ner i inlägget….

Annars så har det inte hänt så mycket, eller jo det har det, men jag kommer inte skriva om det här. Det är för privat och jag vill inte trampa någon på tårna.

Det är söndag och rutinerna fortsätter, hårtvätt och tvätta. Ledig dag imorgon så ska passa på att göra matlådor och diska 🙂 Eventuellt baka lite kakor.

Ett tråkigt inlägg, men får så mycket skit om jag skriver ut saker jag vill rensa ur mitt system, så de fick bli såhär.

Konstruktionen jag skapade till min bukett
Resultatet: bukett i konstruktion

/Liljekonvaljens Kammare

Publicerad i Livet

Livet på en pinne 🌸

Min vecka har varit bra, tacksam för mina underbara lärare och klass kamrater. Känner mig så stark i deras sällskap. Dessutom har veckans uppgifter varit super kul, kände mig så nöjd och tillfreds med resultatet.
Det är sällan jag känner mig nöjd och stolt över mig själv och mitt arbete. Känner mig mer eller mindre oftast misslyckad och att mitt arbete inte alls var bra. Har så höga krav på mig själv. Känner att jag aldrig gör arbetet tillräckligt bra, att det bara blev skit av allt och jag vill förstöra det för att ingen annan ska hinna se mitt ”fula” arbete.

Kämpar fortfarande med jobbiga mardrömmar efter de senaste händelserna som skakat mig. Panik, obehag och ångest, varje dag är det samma sak. Rädslan att möta personen i fråga, hur h*n kommer bete sig.

Efter mitt förra inlägg fick jag meddelanden från h*n om jag kände mig ”nöjd med att skriva av mig..” senare skrev h*n att ” Det måste kännas bra att skriva ut på sociala medier och svartmåla en person..” Minns inte ordagrant vad som skrevs… Men ni fattar… Jag nämnde inga namn eller om det är en hon eller han som det handlar om… ÄNDÅ måste h*n skriva till mig och öka mitt obehag. Min rädsla.

Jag skulle ALDRIG skriva ut namn på personer om jag inte har personens tillåtelse.

H*n tycker att jag söker bekräftelse via sociala medier.

Min instagram har blivit en plattformsäventyr jag kan visa mina floristiska arbeten och skapa en digital portfolio.

Min blogg är för min skull och för den som vill läsa som kanske känner igen sig i mina texter.

Jag skulle aldrig kunna kräva eller tvinga någon att läsa eller kommentera. Det är varje enskild persons val.

Är tacksam för de som följer mig och läser mina inlägg. Det gör mig glad.

Så nu släpper vi det. Tänkte dela bilder från veckans skapelser i skolan. Haft så roligt och ska erkänna att ett av arbetena ser ut som kaos, men det är lite meningen. Och de arbetet hjälpte mig sänka kraven på mig själv. Längtar tills jag får göra de igen!!

Denna skapelse är det jag skriver om, den ser helt vild ut och det ska den. Inga krav på perfektion. Det ska efterlikna naturen och hur materialet växer i sitt naturliga habitat.

/ Liljekonvaljens Kammare.

Publicerad i Livet

Varför jag varit tyst…

Då var det dags att uppdatera lite vad som händer i livet.. Haft det turbulent i privatlivet. Blev sjukskriven på 100% pga detta och har nu återgått till att endast vara sjukskriven 25%.

Om jag säger såhär så kommer det dröja innan jag tänker dejta någon och släppa in den personen i mitt liv. Mitt redan kaosartade förflutna fick ytterligare en traumatisk händelse att lägga till.. Varför kan människor inte bara bete sig ordentligt?

Att lita på någon är stort för mig och jag gjorde det. Men fick ju återigen bevis på att jag inte ska göra det. Rädslan efter det som hände påverkar mig fortfarande men inte lika mycket. Trots den korta tid sedan händelsen.

En till sak som ökade hos mig är rädslan och obehaget av människor i kombination med alkohol. Det skapar en så hemskt och jobbig stress. Får panikångest och vill bara fly situationen. Jag klarar inte av det. Har tidigare kunna hantera och ha strategier för det.. Men de här tog allt till en ny nivå.

Att inte kunna lita på personen alls… att h*n tog sig hem från jobbet och passade på att ta en öl för att h*n ville…. Kl 14.00 en typ onsdag.. Att inte ens kunna känna den tryggheten.. ständig oro om h*n kommer ha druckit eller ej.. vad väntar mig när jag kommer hem? Kommer jag få höra kommentarer om mina vänner… Att de inte är ”normalt” att ha killkompisar som man har kontakt med dagligen… utan det är ”horpojkar” som jag har som backup utifall att… Ja ni fattar, det var inte bra…

Trots allt jag redan varit med om så kände jag ändå skuld att jag gjorde något fel fast jag inte gjorde det. Så jävla glad att det tog slut innan det blev ännu värre… MEN varför förlät jag h*n första gången och trodde att det inte skulle hända igen.. Hela tiden tjatet om att jag var hemlighetsfull, dolde saker mm.

ALDRIG ska jag låta mig själv ”ägas” av någon. Jag vill vara fri, ha vänner oavsett kön. Om jag vill sitta med min mobil en hel kväll ska jag kunna göra det utan att känna skuld. Bli anklagad för att ignorera personen pga man läst men inte svarat för man är upptagen… JAG HAR ETT LIV UTANFÖR ”OSS”…

Behövde få skriva av mig allt och tömma mitt system.

/Liljekonvaljens Kammare

Publicerad i Livet

Sociala medier…

Jag har insett med hjälp av människor runt mig att jag är beroende av sociala medier. Kan komma på mig själv att kolla olika plattformar kanske 30 ggr/15 min….

Varför använder man dem? Det är en fråga jag ställt mig många gånger.

Är det så viktigt egentligen?
Hur gjorde man innan alla dessa olika plattformar?


Många som använder dem saknar verklighetsuppfattning, de tror att dem blir helt anonyma bakom sin skärm och kan kasta ur sig vad som helst.
Mobbning, trakasserier… det händer så mycket negativt, och det har skapat en möjlighet för mobbare att förstöra någons liv utanför skola och arbetsliv. Nät-mobbning. Hur många får inte nedvärderande och riktigt vidriga påhopp på sina sidor… Ingenstans kan en utsatt individ komma undan! Om de inte avskärmar sig från hela världen och sociala medier. Men det är också en mobbning och utfrysning. Att inte kunna ha sociala medier pga mobbning och trakasserier.

Barn som inte har insikt om hur deras beteende påverkar andra. Ungdomar utan uppsikt som sitter och använder olika sociala medier.. Inga gränser. Vem ser vad de gör? Hur kan vuxna se vad deras unga sysslar med?

Det finns så mycket som inte syns som händer bakom skärmen som kan förstöra en människas liv….

Är det någon plattform du använder onödigt mycket?

Jag har både Instagram, facebook och snapchat…Instagram använder jag i marknadsföringssyfte för mina alster under utbildningen. Lika så facebook.

Jag har även privata sidor men använder dem sällan.

Kanske dags för en detox av sociala medier…

/Liljekonvaljens Kammare

Publicerad i Livet

Rubrik

Vet inte vad jag ska skriva för rubrik. Det är så mycket i huvudet med allt. Sjuk med öronvärk och feber, ont i hela kroppen, panik över entreprenörskapet som ska lämnas in imorgon söndag.

Och jag känner mig extremt värdelös.

Förstår inte hur fan det kan ha blivit såhär.. mådde så bra och allt kändes så bra och nu är jag nere på botten av djupet igen.

Och om inte det var tillräckligt jobbigt så gick en väldigt nära vän till familjen bort… min farfars särbo-isch.. vi kallade henne alltid för Tant S…hon var det närmsta jag hade till farmor. Jag fattar att det är livets gång men det gör lika ont varje gång. Trots att hon va 94 år så kom det som en chock.

Sedan 2018 har någon som stått mig nära gått bort… en varje år sedan dess… min största rädsla nu är att förlora min älskade B-L(mormor) har bara henne kvar nu (förutom min familj). Den personen som jag älskar så otroligt mycket och som jag kan dela allt med. Det var henne jag ringde när jag kom in på utbildningen, det är henne jag ringer först när jag har något att berätta… Jag vet att den dagen kommer när jag måste säga hejdå. Men oh va jag hoppas att de inte sker de närmsta 25 åren (det är inte omöjligt)!!!

Livet går i vågor, men just nu känns det som en extrem bergochdalbana.

/Liljekonvaljens Kammare