Vet inte vad jag ska skriva för rubrik. Det är så mycket i huvudet med allt. Sjuk med öronvärk och feber, ont i hela kroppen, panik över entreprenörskapet som ska lämnas in imorgon söndag.
Och jag känner mig extremt värdelös.
Förstår inte hur fan det kan ha blivit såhär.. mådde så bra och allt kändes så bra och nu är jag nere på botten av djupet igen.
Och om inte det var tillräckligt jobbigt så gick en väldigt nära vän till familjen bort… min farfars särbo-isch.. vi kallade henne alltid för Tant S…hon var det närmsta jag hade till farmor. Jag fattar att det är livets gång men det gör lika ont varje gång. Trots att hon va 94 år så kom det som en chock.
Sedan 2018 har någon som stått mig nära gått bort… en varje år sedan dess… min största rädsla nu är att förlora min älskade B-L(mormor) har bara henne kvar nu (förutom min familj). Den personen som jag älskar så otroligt mycket och som jag kan dela allt med. Det var henne jag ringde när jag kom in på utbildningen, det är henne jag ringer först när jag har något att berätta… Jag vet att den dagen kommer när jag måste säga hejdå. Men oh va jag hoppas att de inte sker de närmsta 25 åren (det är inte omöjligt)!!!
Livet går i vågor, men just nu känns det som en extrem bergochdalbana.
/Liljekonvaljens Kammare