Publicerad i Psykisk ohälsa, Skola

Frånvarande..

Det kommer kanske bli lite längre tid mellan mina inlägg då jag just nu är väldigt trött och matt.. blev som sagt sjukskriven 25% från i tisdags.. och allt min energi tar slut på förmiddagen när jag är i skolan där mitt fokus just nu ligger.

Det är jätte tråkigt, då jag inte orkar med någonting annat.. kommer hem från skolan vid ca 14.00 och somnar nästa direkt i soffan och sover bort hela eftermiddagen.. det som är ännu jobbigare är att jag efter jag vaknat bara äter middag och sen lägger mig igen (typ) och sover… då har klockan hunnit bli 19.00 och jag kan somna om vid 20.00.

Så mitt liv just nu är sådär… händer ingenting… mer än att jag sover och är i skolan.. är frånvarande där också tyvärr pga trötthet och mitt fokus är sämre..

Gör mitt allra bästa just nu med allt..

/Liljekonvaljens Kammare

Publicerad i Psykisk ohälsa

Kaotisk dag!

Vaknade i tid, åkte hemifrån vid 07.10 för att hinna parkera på skolan och landa innan jag ringde till sjukvården för att boka en telefontid med en sjuksköterska.. Det är så krångligt att få tag på vården i dagens läge…

Men iallafall hon skrev upp mig på en lista för att få en läkartid, inom 1-2 veckor… så otroligt praktiskt! Hon skickade iväg ett meddelande till min samtalskontakt också så hon kunde kontakt mig inom kort för samtal.. mår lite sådär just nu.. men kämpar på.

La på och fortsatte lyssna på lärarens genomgång. Efter 20 minuter ungefär så ringde vården upp.. det hade en återbuds tid kl 11.00 (klockan var då ca 10.00) så de vart lite hastigt inpå, men pratade med min lärare som sa att jag kunde åka (de vet om hur jag mår). Stress till Köping (pluggar i Västerås) för att hinna i tid och hitta en parkeringsplats..

Väl där så tog jag djupa andetag, får alltid ångest när jag ska dit, gick in checkade i mig och tog munskydd.. satte mig i väntrummet och väntade… Varför går tiden sååå långsamt när man sitter och väntar och har extrem ångest 😭

Kom in till läkaren och började stor gråta… Kände mig så dålig som människa, helt värdelös som inte klarar av att fungera som en ”normal” människa. Vi hade ett långt samtal och pratade om hur vi ska kunna underlätta för mig i mitt liv.

Vi kom fram till att jag tillfälligt ska bli sjukskriven 25% tills vi fått ordning på allt.. Hade högt blodtryck vilket är extremt ovanligt då jag nästan alltid har väldigt lågt.

Skickades på EKG och provtagning för diverse olika saker..

Känner mig så dåligt som människa..Hur är det möjligt att inte kunna köra på som vanligt utan att något händer? Är det något fel på mig? Har jag en personlighet eller vad man kan kalla det, som är ”sämre” än andras? Är det en viss sorts människor som är ”svagare” psykiskt än andra?

Många frågor och inga svar…

/Liljekonvaljens Kammare

Publicerad i Psykisk ohälsa

HSP?

Tänkte skriva lite om HSP och för er som inte vet HSP är så kan jag berätta HSP står för ”Highly Sensitive Personality”. Alltså någon som är högkänslig. Det är ett personlighetsdrag som är medfött och cirka 20% av befolkningen har denna högkänslighet. Högkänslighet är svårt att beskriva.
Men jag skulle beskriva det som att jag känner mer och starkare än andra i min omgivning. Nervsystemet är känsligare på mig och min hjärna fungerar lite annorlunda.

Jag har svårt att filtrera det som händer runt omkring mig. Min hjärna tar in allting som händer runt mig i min omgivning och jag kan notera detaljer som andra kanske inte lägger märke till.
Jag försöker bearbeta allt som kommer in i mitt huvud vilket ofta gör mig trött och personer som med HSP precis som jag blir lätt överstimulerade och överväldigade. Då drar jag mig ofta undan och vill bli lämnad i fred. Det blir helt enkelt för mycket för mig att ta in.

Min hjärna i en bild… detta ”konstverk” gjordes under min tid på gymnasiet. Alla känslor och intryck som kom in kom ut här… bra och dåliga..

Jag skrev för många år sedan en dikt eller vad jag ska kalla det om detta. Tanken då var att försöka förklara för andra hur jag upplever det. Att känna.. Tänkte dela med mig utav den här:

Långt borta, men ändå nära.
Högt upp,men samtidigt långt nere.
Otroligt tyst.
Obemärkt.
Du rör vid mig utan att vara här.
Du är känslan.
Du är jag på insidan av mig.


Copyright K.Ringvall /Liljekonvaljens Kammare

Jag önskar det fanns mer forskning kring just detta. Det är inget funktionshinder med det kan hindra mig i mitt arbete då det kan bli så otroligt mycket i mitt huvud som jag inte kan stänga av.

En ”vanlig” person kanske kan sålla lite mer vad de behöver ta in för information och intryck från omgivningen. Min hjärna tar in exakt allt och så ska jag försöka bearbeta detta. Jag kan komma ihåg saker som är helt obetydliga det är för jag inte kan sortera allt som kommer in i mig, vad som är viktigt eller inte. Det bli en röra och jag önskar så jag kunde hantera det.
Kunna sortera alla intryck och kunna bestämma vad jag ska ta in och det som är viktigt att ta in.

Denna högkänslighet har medfört att jag också behöver ha på ett visst sätt hemma. Jag vill ha saker på rätt ställe, svårt att se smuts och att det är stökigt. För då ska min hjärna absorbera det.. varför ligger det kläder på golvet.. ett litet dammkorn .. ja ni förstår. Det blir ett totalt kaos.


Tänkte länka några sidor här om just detta ämne utifall någon vill läsa mer 🙂

Highly sensitive personality

Vad är HSP

/Liljekonvaljens Kammare

Publicerad i Psykisk ohälsa

Ångest..

Man måste stanna upp ibland för att orka gå vidare…

Ljuset i tunneln…

Jag har i många år levt med ångest. Har flera olika ångestdiagnoser. Social ångest, prestationsångest, panikångest och GAD- generaliserat ångestsyndrom.
De fysiska symptomen som jag får är ont i magen, hjärtklappning, illamående, yrsel, jag får även rodnader på halsen och gråtattacker. Dessa symptom syns på utsidan… sånt som andra kan se och som gör hela situationen värre.
De psykiska symptomen är svåra att förklara men det är en stor rädsla om att dö, att tappa kontrollen, jag kan även få tankar om att jag är helt galen. Ett psykfall… Negativa och nedvärderande tankar. Att jag är misslyckad om jag inte får ett tillräcklig bra betyg tillexempel…

Min familj vet om att jag har ångest och det är för mig väldigt viktigt då mina attacker påverkar min vardag i vissa fall. Jag kan ringa dem och prata om det kommer en attack och jag tror att jag ska dö. De är jätte bra på att prata lugnt med mig och försäkra mig om att jag inte kommer dö utan att de kommer gå över.

Ska vara helt ärlig jag ringer i princip aldrig till någon när jag får en attack, utan jag sitter i min ensamhet med ångesten och alla tårar. Det är också ett symptom.. skam.. känslan av att vara svag och vek… jag vill inte lägga mina problem på någon annan…

Jag har försökt att vara ganska öppen med min ångest för att det är en så stor del av mig. Men det är jätte svårt att känna förtroende för någon annan tillräckligt mycket för att kunna öppna mig helt. Min allra närmsta vän vet allt om mig och min ångest. Hon är en klippa. Jag kan vända mig till henne om det mesta och det gör mig stark. Hon har hjälpt mig att våga prata öppet om det. Det är något som kan hända alla någon gång i livet.
Tack vare henne så vågade jag berätta för mina lärare och klasskamrater att jag lider av ångest. Och att den komma närsomhelst utan någon anledning. Jag berättade för dem att jag kan behöva gå undan en stund när det blir som värst för att försöka andas igenom det.

Jag tänker inte ljuga för er utan jag har mediciner också. Behovs medicin det vill säga medicin som jag bara tar vid en ångestattack om jag verkligen känner att jag inte kan hantera den. Undviker i den mån det går.. i varje fall om jag kör bil eller ska köra bil. Blir så seg och reaktionsförmågan bli så mycket sämre och långsammare.
Jag måste också tänka på vilken tid jag tar den .. om jag tar försent så har jag svårt att vakna på morgonen.. dvs vaknar sent även om jag har alarm på… Men är det kris och katastrof så spelar ingenting någon roll…

Det är inte lätt att vara människa..
Är så otroligt tacksam för varje dag utan ångest och varje gång jag klarar av att hantera den utan medicinering.

Man får helt enkelt stanna upp ibland för att kunna gå vidare…

/Liljekonvaljens kammare