Publicerad i Livet

Lite som en mardröm

Vart ska jag börja? Haft en kaotisk vecka rent känslomässigt och privat. Men skolan har fungerat bra. Har gjort bukett i konstruktion, super kul! Delar med mig av det längre ner i inlägget….

Annars så har det inte hänt så mycket, eller jo det har det, men jag kommer inte skriva om det här. Det är för privat och jag vill inte trampa någon på tårna.

Det är söndag och rutinerna fortsätter, hårtvätt och tvätta. Ledig dag imorgon så ska passa på att göra matlådor och diska 🙂 Eventuellt baka lite kakor.

Ett tråkigt inlägg, men får så mycket skit om jag skriver ut saker jag vill rensa ur mitt system, så de fick bli såhär.

Konstruktionen jag skapade till min bukett
Resultatet: bukett i konstruktion

/Liljekonvaljens Kammare

Publicerad i English

Life on a stick..🌸

My week has been good, grateful for my wonderful teachers and classmates. Feeling so strong in their company. In addition, this week’s tasks have been super fun, I felt so happy and satisfied with the result. I rarely feel satisfied and proud of myself and my work.

Feeling more or less often failed and that my work was not good at all. Have such high demands on myself. Feel that I never do the job well enough, that it just got shit from everything and I want to ruin it so that no one else will have time to see my ”ugly” work.

Still struggling with troublesome nightmares after the recent events that shook me. Panic, discomfort and anxiety, every day is the same thing. The fear of meeting the person in question, how going to behave. After my previous post, I received messages from That asked ”if I felt happy to write about what happened ..” later wrote that ”It must feel good to print on social media and blackmail a person ..” Remember not literally what was written… But you understand… I did not mention any names or if it is a female or a man it is about… STILL must write to me and increase my discomfort. My fear. I would NEVER print the names of people without my person’s permission. thinks I’m looking for confirmation via social media.

My instagram has become a platform adventure I can show my floristic works and create a digital portfolio.

My blog is for my sake and for those who want to read who may recognize themselves in my texts. I could never demand or force anyone to read or comment. It is each individual’s choice. I am grateful to those who follow me and read my posts. It makes me happy.

So now we drop that.. Thought i would share pictures from this week’s creations at school. Had so much fun and I have to admit that one of the works looks like chaos, but that’s a bit of a point. And that work helped me lower the demands on myself. Longing until I can do them again !!

Hair decoration
This is the work I was writing about. In love with it! It’s a funeral decoration in vegetative style…
A hair wreath for midsummer maybe…

/Liljekonvaljens Kammare

Publicerad i Livet

Livet på en pinne 🌸

Min vecka har varit bra, tacksam för mina underbara lärare och klass kamrater. Känner mig så stark i deras sällskap. Dessutom har veckans uppgifter varit super kul, kände mig så nöjd och tillfreds med resultatet.
Det är sällan jag känner mig nöjd och stolt över mig själv och mitt arbete. Känner mig mer eller mindre oftast misslyckad och att mitt arbete inte alls var bra. Har så höga krav på mig själv. Känner att jag aldrig gör arbetet tillräckligt bra, att det bara blev skit av allt och jag vill förstöra det för att ingen annan ska hinna se mitt ”fula” arbete.

Kämpar fortfarande med jobbiga mardrömmar efter de senaste händelserna som skakat mig. Panik, obehag och ångest, varje dag är det samma sak. Rädslan att möta personen i fråga, hur h*n kommer bete sig.

Efter mitt förra inlägg fick jag meddelanden från h*n om jag kände mig ”nöjd med att skriva av mig..” senare skrev h*n att ” Det måste kännas bra att skriva ut på sociala medier och svartmåla en person..” Minns inte ordagrant vad som skrevs… Men ni fattar… Jag nämnde inga namn eller om det är en hon eller han som det handlar om… ÄNDÅ måste h*n skriva till mig och öka mitt obehag. Min rädsla.

Jag skulle ALDRIG skriva ut namn på personer om jag inte har personens tillåtelse.

H*n tycker att jag söker bekräftelse via sociala medier.

Min instagram har blivit en plattformsäventyr jag kan visa mina floristiska arbeten och skapa en digital portfolio.

Min blogg är för min skull och för den som vill läsa som kanske känner igen sig i mina texter.

Jag skulle aldrig kunna kräva eller tvinga någon att läsa eller kommentera. Det är varje enskild persons val.

Är tacksam för de som följer mig och läser mina inlägg. Det gör mig glad.

Så nu släpper vi det. Tänkte dela bilder från veckans skapelser i skolan. Haft så roligt och ska erkänna att ett av arbetena ser ut som kaos, men det är lite meningen. Och de arbetet hjälpte mig sänka kraven på mig själv. Längtar tills jag får göra de igen!!

Denna skapelse är det jag skriver om, den ser helt vild ut och det ska den. Inga krav på perfektion. Det ska efterlikna naturen och hur materialet växer i sitt naturliga habitat.

/ Liljekonvaljens Kammare.

Publicerad i Livet

Varför jag varit tyst…

Då var det dags att uppdatera lite vad som händer i livet.. Haft det turbulent i privatlivet. Blev sjukskriven på 100% pga detta och har nu återgått till att endast vara sjukskriven 25%.

Om jag säger såhär så kommer det dröja innan jag tänker dejta någon och släppa in den personen i mitt liv. Mitt redan kaosartade förflutna fick ytterligare en traumatisk händelse att lägga till.. Varför kan människor inte bara bete sig ordentligt?

Att lita på någon är stort för mig och jag gjorde det. Men fick ju återigen bevis på att jag inte ska göra det. Rädslan efter det som hände påverkar mig fortfarande men inte lika mycket. Trots den korta tid sedan händelsen.

En till sak som ökade hos mig är rädslan och obehaget av människor i kombination med alkohol. Det skapar en så hemskt och jobbig stress. Får panikångest och vill bara fly situationen. Jag klarar inte av det. Har tidigare kunna hantera och ha strategier för det.. Men de här tog allt till en ny nivå.

Att inte kunna lita på personen alls… att h*n tog sig hem från jobbet och passade på att ta en öl för att h*n ville…. Kl 14.00 en typ onsdag.. Att inte ens kunna känna den tryggheten.. ständig oro om h*n kommer ha druckit eller ej.. vad väntar mig när jag kommer hem? Kommer jag få höra kommentarer om mina vänner… Att de inte är ”normalt” att ha killkompisar som man har kontakt med dagligen… utan det är ”horpojkar” som jag har som backup utifall att… Ja ni fattar, det var inte bra…

Trots allt jag redan varit med om så kände jag ändå skuld att jag gjorde något fel fast jag inte gjorde det. Så jävla glad att det tog slut innan det blev ännu värre… MEN varför förlät jag h*n första gången och trodde att det inte skulle hända igen.. Hela tiden tjatet om att jag var hemlighetsfull, dolde saker mm.

ALDRIG ska jag låta mig själv ”ägas” av någon. Jag vill vara fri, ha vänner oavsett kön. Om jag vill sitta med min mobil en hel kväll ska jag kunna göra det utan att känna skuld. Bli anklagad för att ignorera personen pga man läst men inte svarat för man är upptagen… JAG HAR ETT LIV UTANFÖR ”OSS”…

Behövde få skriva av mig allt och tömma mitt system.

/Liljekonvaljens Kammare

Publicerad i English

This is why I’ve been so quiet…

Then it was time to update a little on what happens in life .. Had it turbulent in private life. Was on sick leave at 100% due to this and has now returned to only being on sick leave 25%.

If I say like this, it will be a while before I intend to date someone and let that person into my life. My already chaotic past had another traumatic event to add .. Why can people not just behave properly? Trusting someone is big for me and I did it. But I got proof again that I should not do it. The fear of what happened still affects me but not as much. Despite the short time since the incident.

Another thing that increased with me is the fear and discomfort of people in combination with alcohol. It creates such a horrible and annoying stress. Gets panic disorder and just wants to escape the situation. I can ‘t handle it. I have previously been able to handle and have strategies for it .. But this took everything to a new level. Not being able to trust the person at all… that came home from work and took the opportunity to have a beer because wanted . At 14.00 on a Wednesday .. that I couldn’t be able to feel any security at all.. constant worry about whether will have drunk or not .. what awaits me when I get home? Will I hear comments about my friends… That they are not ”normal” to have boyfriends that you have contact with daily… but it is ”whore boys” that I have as a backup in case…

Yes you understand, it was not good… Despite everything I have already been through, I still felt guilty that I did something wrong even though I did not. So damn happy that it ended before it got even worse… BUT why did I forgive the first time and thought it would not happen again .. All the time nagging that I was secretive, hidden things etc.

I should NEVER let myself be ”owned” by anyone. I want to be free, have friends regardless of gender. If I want to sit with my mobile for a whole night, I should be able to do it without feeling guilty. Be accused of ignoring the person because you read but did not answer because you are busy… I HAVE A LIFE OUTSIDE ”US”… Needed to write everything off and empty my system.

/ Liljekonvaljens Kammare